Historik Samernas Folkhögskola/utbildningscentrum, 1943-

Skolan Byggs Bildrätt:Ájtte

Skolan byggs
Bildrätt:Ájtte

I över 70 år har Samernas folkhögskola bedrivit utbildningar för det samiska folket. Sedan 1999 heter skolan Sámij åhpadusguovdásj/Samernas utbildningscentrum, och är formellt ingen folkhögskola längre, men en stiftelse. Skolan har haft en central roll i det samiska samhället genom tiderna. En guldgruva finns i fd rektor Lennart Wallmarks samlade material och bilder, som disponeras av Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseeum.

Samernas Folkhögskola startades av Svenska Missionssällskapet på initiativ av biskop Bengt Jonzon i Luleå,med den tanken att verksamheten skulle vara en kristen gottgörelse av gångna tiders övergrepp. Men idén hade väckts tidigare av Gustav Park samt lärarinnan Karin Stenberg. Biskopen utsåg Lennart Wallmark som den förste ledaren och rektorn för skolan.

 

 

Biskop Jonzon skrev i ett brev 1942 att skolan

  • Skall skänka allmän medborgerlig bildning på samma sätt som övriga folkhögskolor, allt i en anda som väcker kunskapshågen och vidgar och värmer sinnet.
  • Skall vidare särskilt ägna uppmärksamheten åt samernas språk, historia, kultur och yrkesliv samt deras plats i det svenska samhället och därvid ge plats åt praktiska övningar och åt fritt meningsutbyte rörande hithörande frågor
  • Skall sist men inte minst öppna vägen till de djupaste livskällor genom att ge kristen kunskap och genom att så långt möjligt åt lärljungarna skänka vad ett gott och glatt kristet hem kan vara och ge. Så vill den bidraga att fostra och stärka karaktär och personlighet.

Biskop Jonzon menade att samerna måste hävda sin plats i det svenska samhället, och till detta krävdes ökad kunskap, bildning och utbildning.

Missionsförbundet menade att Jokkmokk var lämpligaste orten, men pga av svårighet att få tag i provisoriska lämpliga lokaler i Jokkmokk (pga kriget) erbjöds en första kurs med 24 elever i Sorsele från okt 1942 till april 1943. På schemat fanns ämnen som samiska språket, samernas historia, odling och yrkesliv samt bokföring. Eleverna bodde inhyrda i olika rum i samhället, åt på ett ställe, hade slöjd på ett annat, gymnastik på ett tredje etc. 1943/44 sjönk elevantalet till 16 elever, och året efter till 15. Detta gladde sig motståndarna åt. En anonym tidningsinsändare menade att skolan var ett dödfött företag, och att det sjunkande elevantalet även tydde på att samerna själva ej gillade skolan. Redan 1943 insåg rektor Wallmark att skolan aldrig skulle bli en stor folkhögskola. Folkhögskolan kallade till ett viktigt samiskt ungdomsmöte 17-19 mars 1944, som samlade 250 ungdomar. Detta var ett av de viktigaste mötena i samisk organisationshistoria. Mötesdeltagarna ville sluta upp kring Samernas Folkhögskola för att slå vakt om sitt kulturarv, och Jokkmokk var lämpligaste orten. Som en följd av detta möte, de första årens erfarenhet i Sorsele samt Missionssällskapets fortsatta intresse byggdes den nya skolan i Jokkmokk. Mötesdeltagarna ville även samlas i en ideell organisation för samekulturen, en kommité bildades som arbetade fram stadgar till Same Ätnams första möte 1945.

Sommaren 1945 gick flyttlasset till Jokkmokk, där elevhemmet var färdigt. Lektionerna fick genomföras i gamla folkskolan, tills skolhuset blev färdigt 1948. 1 mars 1949 invigdes skolan av landshövding O.W. Lövgren.

1947/48 är en annan milstolpe i skolans historia. Detta år erbjöds för första gången även en andra årskurs. Ett par samiska elever från norsk sida togs emot av skolan. Statsbidrag begärdes och beviljades. 1951/52 togs en finsk elev emot, samma år som det första lärarutbytet med den samiske ungdomsskolen i Karasjok.

Skolans idé var tydligt; en kristen folkhögskola, där skolan hjälpte de unga att slå vakt om det värdefulla kulturarvet. En skola som gav ett hem, en borg och mötesplats för samisk ungdom som skapade ett fäste för samiska kulturen. En skola som gav vidgade vyer och perspektiv, så att ungdomen kunde växa och utvecklas. Ökad kunskap och vidgade vyer förpliktar, och då fodras större ansvar av individen. Samernas Folkhögskolas skyldighet var att hjälpa sina elever att med glädje gå in under detta ansvar över sin kultur och dess kamp. Skolan ville fostra sina elever till ”brukbara människor” som en norsk elev uttryckte det. Wallmark sa några år senare att det högsta målet för Samernas Folkhögskola var att skapa verklig gemenskap över alla gränser. Skolan skulle kunna bli ett gemenskapscentrum.

Något som var ödesdigert för Samernas Folkhögskola var 1957 års Nomadskoleutredning som föreslog nioårig skola för samerna. Skolan svarar i sitt remissvar 1961 att det var riktigt att förlänga nomadundervisningen till 9 år, samt att nomadskolorna bör få en enhetlig och fast ledning med samisk styrning. Nomadskoleutredningen förordade ej en särskild samisk högstadieskola med tanke på elevunderlaget, utan istället att samisk undervisning skulle ske på de kommunala högstadieskolorna i Kiruna och Jokkmokk. Samernas Folkhögskola föreslog istället att det kommunala högstadiet i Gällivare kunde ta emot samiska barn, eftersom elevunderlaget inte skulle räcka till två ställen.

Samernas Folkhögskola ansåg sig inte hotat av förändringarna i skolgången för samerna, tvärtom borde elevunderlaget vidgas och höjas. Det satsades på ny- och tillbyggnader av lokalerna 1961-62. Nytt elevhem för pojkarna, ny lärarbostad, ombyggnad av det gamla elevhemmet som skulle bli flickornas elevhem, ny rektorsbostad och expeditionslokaler. Skolan satsade framåt och lokalerna skulle användas till samefolkets aktiva samhällsuppbyggnad och framtidsplanering för att trygga samekulturens framtid. I nära samverkan med SSR skulle skolan göra en insats. På SSR:s anmodan startades en ny ämneskurs 1963 med SSR:s vice ordförande som huvudlärare. En utåtriktad ämneskonsulenttjänst tillsattes som skulle arbeta med frågor som renskötselns rationalisering samt samverkan med övriga bildande organisationer. I vissa försöksamebyar som var villiga att pröva på något nytt satsades det på information, omorganisation, rådgivning, utbildning av funktionärer, kassörer, slaktare mm, ledarutbildning, föreningskunskap, renprodukternas marknadsförande, renhjordens sammansättning, renforskning, turism, fiske/naturvård mm. Åtgärder som syftade till att bidra till näringens vidare utveckling. Dessa tankar är aktuella än idag!

Samernas Folkhögskola hade en nyckelroll i bildandet av Same Ätnam. I målarverkstaden i Sorsele som var makarna Wallmarks bostad började Biskop Bengt Janzon, Karin Stenberg, Lennart Wallmark samt hans fru Ingeborg tala om behovet av en samisk organisation. Ungdomsmötet i Sorsele 1944 utformade vidare stadgarna för Same Ätnam, Sällskapet lapska odlingens framtid. Det konstituerande mötet skedde i Jokkmokks gamla kyrka 3 feb 1945, med biskop Bengt Janzon som ordförande samt rektor Wallmark som sekreterare. En av Same Ätnamns huvuduppgifter vara att verka för den samiska slöjdens förkovran, och 1946 tillsattes ett slöjdutskott med rektor Wallmark som ordf som arbetade för att en särskild slöjdkonsulent skulle tillsättas. 1947 anställdes Rune Johansson som förste konsulent. 1949 inregistrerades kontrollmärket för äkta ”lapsk” slöjd. Slöjdkonsulenten arbetade i nära samverkan med Samernas Folkhögskola med kurser etc. Rektorn blev senare konsulenternas kontaktman, samt bildningsutskottets ordförande, samt sedemera Same Ätnams ordförande.  Same Ätnam arbetade aktivt inom sina närings-, slöjd-, skrift- samt bildningsutskott.

Samernas Folkhögskola hade även en viktig roll i skapandet av SSR. 1948 kallade Gustav Park till ett landsmöte pga av 1946 års köttbesiktningskommité med förslag om reformering av renslakten. Detta var ett hot mot renskötselnäringen enligt Park. Landsmötet 1948 utsåg ett ”Samefolkets arbetsutskott” bestående av Gustav Park, rektor Wallmark samt predikant Arvid Kaddik. Utskottet fick till uppgift att handla i frågor till nästa landsmöte samt yttra sig i samebefolkningens behov. Arbetsutskottet samlades redan i okt 1948 hos Gustav Park i Stensele för att utarbeta förslag till stadgar för SSR. På  landsmötet 3-5 okt 1950 i Jokkmokk bildades SSR. Ett gammalt önskemål från svenska samernas landsmöte 1918 i Östersund var förverkligat. Äntligen kunde årliga landsmöten hållas. Idén att starta Samernas Folkhögskola var ursprungligen Gustav Parks. Han var med vid skolans start 1942 och var med i dess styrelse. Park besökte ofta skolan och skrev om den i Samefolkets egen tidning. Park var 1950-59 ordförande i SSR, tidningen Samefolkets redaktör samt styrelseledamot i Samernas Folkhögskola. Kopplingarna och banden var tydliga och Samernas Folkhögskola var en mycket viktig del i de samiska organisationernas första år.

1953 hölls en nordisk samekonferens på Samernas Folkhögskola, där man beslutade att söka få till stånd ett samarbete mellan Nordens samer. Konferensen tillsatte en kommité med uppgift att utarbeta ett förslag till skapandet av ett gemensamt nordiskt råd för sameangelägenheter.

Samernas folkhögskola hade en viktig roll i etablerandet av ett museum i Jokkmokk, som senare utvecklades till Ájtte, svensk fjäll- och samemuseum. Museet hade sitt ursprung kring landfiskal Erland Ströms samling av lapska föremål. När Ström flyttade från Jokkmokk var det första förslaget att kommunen skulle inlösa samlingen. Istället donerade JC Kempes minnesfond medel till Norrbottens Läns hembygdsförening för inköp av samlingen. Samlingen fick på vissa villkor deponeras i Jokkmokk: ”Depositionen ska vara direkt knuten till Samernas Folkhögskola och tjänstgöra som studiematerial vid undervisningen.  …Den omedelbara tillsynen och vården av depositionen bör åvila Samernas Folkhögskola” Som styrelse för depositionens vård skulle bl a Samernas Folkhögskola ha en representant. Jokkmokks kommun anvisade markområde för museet samt bidrog till att en byggnad kunde uppföras, något som rektorn arbetade aktivt för. Det är alltså ingen slump att museet är placerat bredvid skolan, ursprungstanken var att den Strömska samlingen skulle vara ett värdefullt åskådnings- och forskningsmaterial för Samernas Folkhögskola. Det känns onekligen lite snopet att skolans elever idag inte tillåts nyttja Ájttes bibliotek, det är endast förunnat forskarna!

Samernas Folkhögskola startade same-sm och dess olika tävlingar. Same-SM hade sin början i de elevtävlingar som skedde på skolan. 1948 bjöd skolan in även deltagare utifrån för att ha trevligt tillsammans med skolans elever.

Biskop Bengt Jonzon gick bort 1967, han hade då under 15 år (1945-60) varit Same Ätnams ordförande samt Samernas Folkhögskolans ordförande sen starten 1942. Gustav Park gick bort 1968, de gamla kämparna började försvinna.

Samernas Folkhögskolans storhetstid var under drygt 15 år, från slutet av 50-talet till mitten av 60-talet. Det måste ha varit en spännande tid i den samiska samhällsutvecklingens historia, full med tro på framtiden.

Elevantalet på Samernas Folkhögskola minskade från mitten av 60-talet, med stor sannolikhet pga av den 9-åriga skolgången för samerna. Läsåret 65/66 gick endast 21 elever på skolan, 16 elever gick 66/67, det sista året då endast samiska elever gick på skolan. Situationen var allvarlig, inte bara för skolan utan i om det samiska organisationslivet. Framtiden mer mörk än tidigare. Wallmark skrev i ett brev i mars 1968 att situationen är vanskelig för Sveriges samer, risk fanns för splittring och en bärande egen målsättning saknades.

Vintern 1970 såg Missionssällskapet inga möjligheter att fortsätta som huvudman för skolan. Missionssällskapet hade då sedan 1942 genom rikskollekt i landets kyrkor finansierat verksamheten, men nu ej beviljats rikskollekt i fortsättningen. Missionssällskapet hade noterat att endast 8 samiska elever läste 1969/70, av totalt 40 elever. Det differentierade utbildningsmöjligheter som står till buds, gör det mindre angeläget än tidigare att erbjuda sameungdomen en särskild folkhögskola, menade Missionssällskapet. Sällskapet var dock berett att fortsätta undersöka möjligheten att vid Pitedalens folkhögskola i Älvsbyn inrätta en särskild tillvalslinje med ämnen som samisk kultur, språk och slöjd. Personal och lärare sas upp. Skolan var som en Samernas Folkhögskola slut ansåg Missionsförbundet.

Intensiva förhandlingar satte igång. Det var fara för Samernas Folkhögskolas framtid. Jokkmokks kommun var intresserad att ta över skolan, men det var även SSR samt Same Ätnam. Missionsförbundet menade att samernas behov och önskemål skulle komma i första hand, och åtog sig att vara huvudman två år till tills de samiska organisationerna hade fått fram statliga medel till driften.

I april 1972 skedde överlämnandet av Samernas Folkhögskola från Missionsförbundet till den nya huvudmannen stiftelsen Samernas Folkhögskola som bildats av Jokkmokks Kommun, SSR samt Same Ätnam. Den nya lösningen var en balans mellan olika intressen i form av samiska intressen samt lokala intressen. Rektor Lennart Wallmark var med från starten till 1971, i 29 år, och efterträddes av Birgitta Östberg.

Sedan 1972 har skolan haft en allmän linje, sameslöjdslinje samt ekologilinje (startade 73/74). 1987 genomfördes en utredning kring skolan som föreslog att den skulle bli en fristående gymnasieskola. Detta motsatte sig Jokkmokks kommun med motiveringen att detta skulle hota den egna kommunala gymnasieskolan.

I och med regeringens prop 1990/91:82 om folkbildningen slapp Samernas folkhögskola kravet om allmän linje. Ett särskilt statsbidrag skulle utgå, som skulle disponeras av skolans styrelse för sådan undervisning som bäst gagnade samernas sak. I och med det var skolan ej längre folkhögskola. Läsåret 1991/92 erbjöds inte längre allmän linje, elevantalet hade minskat succesivt i slutet av 80-talet. 1999 bytte skolan namn till Samernas utbildningscentrum.

Idag (2017) ligger antalet studenter på ca 150 studenter. Skolan ger utbildning i duodje, samiska språk: nord-, lule-, ume- och sydsamiska, rennäring och samiskt mathantverk.

Skolan har arbetat med att utveckla kurserna inom de samiska språken. Idag sker det kortkurser inom de samiska språket som bygger på det talade språket, idag sker det endast distansutbildning i sydsamiska via Fronter.

Skolan vill fortsätta satsa på samiskt hantverk, språk och kultur, men även ha en roll i utvecklingen av de samiska näringarna. Sámij åhpadusguovdásj är viktig och av stor betydelse för det samiska folket. Det är viktigt att skolan kan få vara kvar och utvecklas. Lennart Wallmark skrev 1948 så här: ”En folkhögskola blir aldrig färdig, den måste alltid vara stadd i utveckling, alltid sträcka sig framåt, vara levande, utvecklingsbar” Dessa ord gäller än idag.

Det är viktigt att de samiska organisationerna sluter upp kring  skolan, förlägger aktiviteter som möten och seminarier där, det bidrar till att skolans status som samisk träffpunkt och kulturcentrum förstärks.

Välkommen in!

Sámij åhpadusguovdásj vision är:
Lev, lär, utveckla – från generation till generation!
Vieso, åhpa, åvddånahte – buolvas buolvvaj!
Eale, oahpa, ovdánahte – buolvvas bulvii!
Viäsuoh, åhph, uvdanah – buolvaste bualvvije!
Veasoeh, lïerh, eevtedh – bolveste boelvide!

 

Språkstudier

Språkstudier

Slöjdlinjen

Slöjdlinjen

Rennäringslinje

Rennäringslinje

Projekt

Projekt